Omdefiniering av judisk eskatologi

Som diskuterats i föregående avsnitt, När Jesus började sin tjänst var följande begrepp redan etablerade i judiskt tänkande; även om deras sanna natur och till och med deras existens, fortsatte att vara en allvarlig stridsfråga:

• Sheol – De dödas plats.
• Abrahams barm – en plats där rättfärdiga judar kunde vänta på sin slutliga uppståndelse.
• Gehenna – en plats för gudomlig vedergällning, att antingen följas av en eventuell uppståndelse, eller
• Den andra döden – förstörelse eller ett tillstånd av permanent död.

Dessa termer användes i Jesu och apostlarnas lära, och förs över till det grekiska Nya testamentet: men läsaren bör notera att deras NT betydelser är de som definieras av Jesus; och vissa aspekter skiljer sig markant från deras judiska motsvarigheter. Några äldre engelska översättningar, som "Auktoriserad’ (eller "King James") Version, föredrog att inte bevara de judiska namnen på ‘Sheol‘ och ‘Gehenna‘ – istället använda samma ord, 'helvete,’ för båda – medan de flesta moderna engelska översättningar behåller de judiska namnen. Båda tillvägagångssätten har sina problem, eftersom läsare tenderar att tolka dessa termer i ljuset av judiskt, Grekiska och andra kulturella traditioner som kan skilja sig mycket från Jesu lära.

Så vi börjar med att titta på Jesus’ behandling av dessa ämnen…

Sheol och Abrahams barm

I liknelsen om den rike mannen och Lasarus, Jesus talar om Sheol (grekiska: ‘Hades’).

Det hände att tiggaren dog, och att han fördes bort av änglarna till Abrahams sköte. Den rike mannen dog också, och begravdes. I Hades, han lyfte upp ögonen, vara i plåga (G931), och såg Abraham långt borta, och Lasarus vid hans barm. Han grät och sa, 'Fader Abraham, förbarma dig över mig, och skicka Lasarus, att han kan doppa fingertoppen i vatten, och kyla min tunga! För jag är i ångest (G3600) i denna låga (G5395).’ “Men Abraham sa, 'Son, kom ihåg att du, under din livstid, fått dina goda saker, och Lasarus, på liknande sätt, dåliga saker. Men nu är han här tröstad och du är i ångest (G3600). Förutom allt detta, mellan oss och dig är en stor klyfta fixad, att de som vill gå härifrån till dig inte kan, och att ingen därifrån må gå över till oss.’ “sa han, 'Jag frågar dig därför, far, att du skulle skicka honom till min fars hus; för jag har fem bröder, att han kan vittna för dem, så att de inte också kommer till denna plåga (G931).’ “Men Abraham sade till honom, ’De har Mose och profeterna. Låt dem lyssna på dem.’ “sa han, 'Inga, fader Abraham, men om man går till dem från de döda, de kommer att omvända sig.’ “sa han till honom, ’Om de inte lyssnar på Mose och profeterna, inte heller kommer de att övertygas om någon uppstår från de döda.’ ” (Lk 16:22-31)

Lägg märke till följande punkter:

• Den rike mannens bröder lever fortfarande; så Jesus beskriver vad som händer med någon kort efter att de har dött snarare än vad som händer vid hela världens slutliga dom.
• Alla går inte till Hades. Vi får veta att Lasarus, som har blivit illa behandlad i livet, tas till 'Abrahams sköte,’ där han tröstas.
• Men de olika behandlingarna av de två männen, även innan Guds slutgiltiga dom, avslöjar något viktigt om Guds karaktär. Han vill inte att orättvisorna i denna värld ska förlängas längre än absolut nödvändigt; så, redan innan hans slutliga dom har delgivits, han har börjat trösta de drabbade och ge de skyldiga straff.
• Betyder detta att alla som har blivit illa behandlade i livet automatiskt ursäktas från Hades? Eller fördes Lasarus till Abrahams sköte därför att, trots allt, han förblev en troende jude? Ingen av frågorna är tydligt besvarade; för det är inte den egentliga poängen med liknelsen.
• Den avgörande frågan är att den rike mannen levde i ett tillstånd av lyxig likgiltighet för behoven hos omgivningen. Detta trots det faktum varje jude hade fått lära sig sedan barndomen att sådant beteende var oacceptabelt för Gud.¹ Den rike mannens argument var, ’Men säkert, om folk verkligen visste att det som Bibeln lärde var sant, då skulle de göra rätt.’ Men Jesus säger att svaret var det ingen mängd bevis kommer att lösa problemet om folk inte verkligen vill lyssna. Lägg noga märke till denna punkt. Vi återkommer till det senare.

I avsnittet som citeras ovan kommer du att ha märkt att några ord följs av siffror inom parentes som börjar med "G". Dessa är kända som “Strongs siffror.”² De med ett "G’ prefix används för att identifiera specifika ord i den grekiska texten, oavsett hur de faktiskt översätts. Jag vill uppmärksamma er på 3 särskilda ord som används i denna text:

• ångest (G3600). Detta ord finns 4 gånger i N.T. och endast i Lukas skrifter; två gånger här, plus Lk 2:48 och Acts 20:38. I de två senare fallen, sammanhanget gör det klart att Luke använder ordet i betydelsen mental ångest, eller sörja, snarare än fysisk smärta. Detta bekräftas genom att undersöka användningen av samma ord i den grekiska Septuaginta-översättningen av Gamla testamentet.
• plåga (G931). Detta finns endast 3 gånger i N.T.; två gånger i denna liknelse (Lk 16:23,28) och in Mt 4:24. Det senare förekommer i en beskrivning av olika slags mänskliga störningar – sjukdom, hålls av "plågor", demonbesittning, galenskap och förlamning. Det finns 11 andra exempel på att detta ord används i Septuaginta O.T.: 4 gånger in 1Samuel 6:3-17 att hänvisa till ’skuldofferet’ gjorda av filistéerna; i Ezekiel 3:20 & 7:19 det översätter hebreiska för "stötesten"; i Ezekiel 12:18 det hebreiska för bävan eller bävan; och in Ezekiel 16:52,54 & 32:24,30 för skam eller skam. Alla Septuaginta-exemplen handlar om tanken på att människor förs till en punkt av vedergällning angående deras personliga skuld och skam.. Detta är också vettigt i sammanhanget av denna liknelse; och även i Mt 4:24, som olöst bitterhet, skuld och skam har länge erkänts som orsaker till många störningar i både sinne och kropp (t.ex. Pro 17:22). Tydligt, ingen av dessa upplevelser var i någon mening trevlig och i vissa fall kan det ha inneburit betydande fysisk smärta: men, som med ångest, det är inte den primära betydelsen av detta ord.
• flamma (G5395). Detta ord betyder en flamma av ljus. Det hänvisar vanligtvis till en låga från en brand; även om det inte nödvändigtvis är en bokstavlig låga. (I Septuaginta-återgivningen av Judges 3:22 den översätter till och med hebreiska för det polerade knivbladet: även om det är exceptionellt.) Det är anmärkningsvärt att detta ord används 7 gånger i N.T.; och i allt 6 andra fall är det uttryckligen kvalificerat av ordet, 'brand’ — även om i 4 av dessa (Heb 1:7; Rev 1:14; 2:18 & 19:12) det verkar helt enkelt vara en visuell eller metaforisk jämförelse. Men i detta avsnitt (trots vad vissa översättningar säger) 'brand’ nämns inte — bara värme och törst. Så det kan finnas legitima skäl att hävda att lågan här kan vara icke-fysisk, såsom den flammande hettan och ljuset från Guds helighet, avslöjar mannens synd och skam (se Jn 3:19-20).

Men kom ihåg att det vi har att göra med här är perioden före Guds slutgiltiga dom. Så vad har Jesus att säga om det som händer efteråt?

Gehenna

Det har vi redan noterade that by the first century BC it was standard Jewish practice to accompany public reading of the Hebrew scriptures with a verse-by-verse explanatory paraphrase in Aramaic. De ‘Targum Jonathan‘³ provides the approved renderings for many of the prophetic books. This is particularly significant with respect to the final verse of Isaiah:

“De ska gå ut, och se på de döda kropparna av de män som har brutit mot mig: ty deras mask skall inte dö, inte heller skall deras eld släckas; och de kommer att vara avskyvärda för hela mänskligheten.” (Isa 66:24)

The Targum renders this as:

And they shall go forth, and look upon the carcases of the men, the sinners, who have rebelled against my Word: for their souls shall not die, och deras eld skall inte släckas; och de ogudaktiga skola dömas i Gehenna, tills de rättfärdiga säger om dem, we have seen enough.

The rather puzzling word, ‘worm’ is interpreted as ‘souls,’ thereby suggesting that ‘souls’ do not die; and the explanatory phrase, ‘ the wicked shall be judged in Gehenna‘ is added. Slutligen, the last phrase is amended to imply that the punishment is of limited duration. As mentioned previously, modern judisk tradition tar uppfattningen att den maximala tiden spenderas i Gehenna är inte mer än 12 månader.

dock, Markus skriver att Jesus citerar samma profetia från Jesaja:

Om din hand får dig att snubbla, skär av den. Det är bättre för dig att gå in i livet lemlästad, snarare än att ha dina två händer för att gå in i Gehenna, in i det outsläckliga (G762) brand (G4442), ’där deras mask (G4663) dör inte (G5053), och elden (G4442) är inte släckt (G4570).’ Om din fot får dig att snubbla, skär av den. Det är bättre för dig att gå halt in i livet, hellre än att ha era två fötter att kastas i Gehenna, in i elden (G4442) som aldrig kommer att släckas (G762) – ’där deras mask (G4663) dör inte (G5053), och elden (G4442) är inte släckt (G4570).’ Om ditt öga får dig att snubbla, kasta ut den. Det är bättre för dig att gå in i Guds rike med ett öga, snarare än att ha två ögon för att kastas in i eldens Gehenna (G4442), ’där deras mask (G4663) dör inte (G5053), och elden (G4442) är inte släckt (G4570).’ (Mar 9:43-48)

Jesus lärjungar var inte hebreiska lärda (Acts 4:13); och så skulle förmodligen vara mer bekant med orden i Targum än den ursprungliga hebreiskan. Men, förutom att bekräfta att han beskriver ‘Gehenna,’ Jesus håller fast vid Jesajas ursprungliga formulering av, ’Deras mask dör inte och elden släcks inte.’ Han utelämnar också slutet av versen; inte diskutera andras attityd: men gör inga försök att antyda att det finns någon gräns för dess varaktighet.

Titta på betydelsen av de markerade orden, vi kan notera följande:

• brand (G4442). Detta är det normala grekiska ordet för nästan alla typer av eld, och skulle alltid förstås på det sättet om det inte ändras av dess sammanhang (t.ex. 'eld från himlen’ kan tolkas som "blixt").
• outsläckbar (G762) och släckt(G4570). G762 är ett negativt adjektiv bildat av verbet, G4570 ; så i båda fallen betonar Jesus att eldens natur är sådan att den inte kan och inte kommer att släckas. Sådan upprepad betoning gör det mycket tydligt att Jesus vill att vi ska veta att denna eld är övernaturlig och evig till sin natur. (Och väldigt mycket att frukta, vilket understryks av de drastiska undvikandeåtgärder som Jesus själv föreslår.)
• mask (G4663). Det grekiska ordet som används här och i Septuaginta-översättningen av Is 66:24 kan översättas som "maggot".,’ 'röja’ eller 'daggmask:’ aldrig 'själ.’ Men det bör noteras att, den ursprungliga hebreiskan av Is 66:24, istället för att använda det allmänna ordet för en grub, maggot eller mask (H7415), använder ett mycket specifikt ord: “tole’ah” (H8438). Detta översätts som namnet på antingen en mycket speciell typ av grub (den "crimson grub", Kermes (or coccus) ilicis) eller annat av det livliga scharlakansröda eller karmosinröda färgämnet som erhålls från det. Eftersom G4663 är en generisk term för 'grub’ det är uppenbart att det är själva larven, snarare än bara färgen, som är avsett. Men det specifika hebreiska namnet identifierar en insekt som normalt livnär sig på vissa typer av ek, snarare än ruttnande kött. Honan fäster sig på ekstammar eller blad, bildar vad som ser ut som en svullen röd galla; dess kropp fungerar som en levande sköld för sina ungar tills de kläcks och så småningom förtär modern. Det röda färgämnet som frigörs av mamman är så starkt att det färgar bladen, unga kvistar och själva larven; som samlas upp och torkas.
• dö (G5053). I alla andra 12 N.T. händelser indikerar detta biologisk död: även om det kanske skulle kunna användas här i en metaforisk mening; särskilt om det tolkas som att det representerar skulden för oförlåten synd.

Men märk det, precis som elden framställs som aldrig sinande, så är också den motbjudande bilden av dessa blodröda larver som täcker allt som finns kvar av överträdarna. Och vi får inte veta hur någon av dem klarar sig utan ytterligare tillförsel av bränsle eller mat. Vi vet att Moses’ busken brann utan att förtäras. Men vad ska dessa larver äta på? Vi återkommer till denna fråga senare.

För fullständighetens skull, Jag kommer kort att nämna följande relaterade avsnitt:

• Mat 18:6-9 verkar vara en förkortad version av samma dialogruta som Mark 9:43-48. Detta är nästan säkert en oberoende återgivning av samma konversation. Kontexten (får barn att gå vilse) är densamma, som versen är (Isa 66:24) som Jesus citerar. Men, där Mark 9:43,45 talar om, ’elden som aldrig kommer att släckas,’ Matthew kallar det "evigt". (G166) brand'. Detta grekiska ord ‘aionios‘ översätts vanligtvis med 'evig'’ eller "evigt".:’ men vissa hävdar att det bör återges, ’eoniska’ eller, ’för ålderns varaktighet.’ Vi kommer att diskutera detta mer i detalj inom kort.
• Mat 5:29-30 är en mycket förkortad version av ovanstående: men finns i bergspredikan.
• Mat 23:33 citerar Jesus’ ord till de skriftlärda och fariséerna: 'Ni ormar, du avkomma av huggormar, hur kommer du att undgå domen (G2920) av Gehenna?’ Detta grekiska ord ‘krisis,’ indikerar att Gehenna är en plats för rättskipning; och Jesus gör det klart att deras judiskhet och yrken om godhet sannolikt inte kommer att ge dem en befrielse från dess straff.

Den andra döden

“Var inte rädd för dem som dödar (G615) kroppen, men kan inte döda (G615) själen. Snarare, frukta honom som kan förgöra (G622) både själ och kropp i Gehenna.” (Mat 10:28)

Även om Jesus aldrig direkt använde uttrycket, 'den andra döden,’ under hans jordiska tjänst, ovanstående hänvisning indikerar det, i sitt tänkande, detta var kopplat till Gehennas straff. G615, ‘apokteino,’ betyder vanligtvis "döda".’ eller, mer bokstavligt, "att göra sig av med genom att avbryta livet;’ men inte i betydelsen att förstöra det som finns kvar. Men G622, ‘apollumi,’ betyder "att göra sig av med genom en destruktionshandling".’ Igen, vi kommer att diskutera detta mer i detalj senare.

Bitter ånger i det yttre mörkrets eld

Betrakta följande ord av Jesus som citeras av både Matteus och Lukas:

Mat 8:11-12 Jag säger er att många kommer från öster och väster, och kommer att sitta ner med Abraham, Isak, och Jakob i himmelriket, men Rikets barn kommer att kastas ut (G1544) in i det yttre (G1857) mörker (G4655). Det (G1563) kommer att gråta och gnissla tänder.

Luk 13:28 Det (G1563) skall gråta och gnissla tänder, när ni får se Abraham, och Isaac, och Jakob, och alla profeterna, i Guds rike, och ni själva stöter (G1544) ut (G1854).

Jesus vänder sig till judarna, härstammar från Abraham, Isak och Jakob; vars framtidsvision var för Messias slutliga ankomst, en ättling till deras egen kung David, att upprätta Guds rike på jorden. Som sådan, de såg sig själva som "Rikets barn".’ Observera särskilt följande punkter:

• för det första, Jesus is giving them a stark warning that in reality they are at serious risk of being forcibly rejected. G1544 literally means ‘throw … out’; but if that were not clear enough, Luke explicitly adds G1854 (‘away from’).
• För det andra, he describes this place as ‘outer (G1857) mörker (G4655)’. G1857 is a compound of G1854, again emphasizing the idea of rejection and separation. G4655, ‘darkness,’ is sometimes used in the sense of ‘obscurity’: but in the N.T. it is most commonly presented as the absence of light in a physical or moral sense.
• Thirdly, he makes it plain that such an experience will result in bitter, conscious remorse for those rejected in this way, as indicated by the phrase, ‘weeping and gnashing of teeth.’ Att slipa tänderna i deras kultur var ett uttryck för extrem bitterhet (eller till och med ilska – Acts 7:54).
• Slutligen, notera att termen, 'det (G1563)’, är inte ett abstrakt eller tillfälligt ord: det indikerar en specifik plats, den yttre region till vilken de avvisade har sänts.

Det finns ytterligare fyra hänvisningar i Matteus till ord av Jesus som återspeglar detta tema om "gråt och tandagnisslan".:

Mat 13:40-42 Därför samlas ogräset upp och bränns (G2618) med eld (G4442); så kommer det att vara i slutet av denna tidsålder (G165). Människosonen kommer att sända ut sina änglar, och de ska samla allt som orsakar snubbling ur hans kungarike, och de som gör orättfärdighet, och han ska kasta dem i eldsugnen (G4442). Det (G1563) kommer att gråta och gnissla av tänder.

Mat 13:49-50 Så kommer det att vara i världens ände (G165). Änglarna kommer att komma fram, och skilja de ogudaktiga från de rättfärdiga, och han ska kasta dem i eldsugnen (G4442). Det (G1563) kommer att vara gråt och tandagnisslan.

Mat 22:13 Då sade kungen till tjänarna, "Bind honom på händer och fötter, ta bort honom, och kasta (G1544) honom in i det yttre (G1857) mörker (G4655); det (G1563) är där gråt och tandgnissling kommer att vara.’

Mat 25:30 Kasta ut (G1544) den olönsamma tjänaren ut i det yttre (G1857) mörker (G4655), var där (G1563) kommer att gråta och gnissla tänder.’

Från dessa kan vi hämta följande ytterligare poäng:

• Alla dessa verser verkar syfta på samma plats, ’där det kommer att bli gråt och tandagnisslan.’
• Om de gör det hänvisar alla till samma plats, sedan denna ’eldugn’ i 'yttre mörker’ får inte drivas av någon vanlig eld: men någon sorts mörk eld som inte avger något ljus.
• När jäkla ogräs 'bränns' (G2618) med eld (G4442),’ G2618 betyder "nedbränd,’ (dvs. så att ingenting annat än aska skulle bli kvar). Det är därför inte orimligt att fråga sig om en liknande förstörelse kan föreslås för dem som kastas i "eldugnen" (G4442)’. Vi kommer att överväga detta mer i detalj senare.
• Båda referenserna i Matthew 13:24-50 är från liknelser som beskriver händelser i slutet av tidsåldern/världen. Det engelska ordet, 'eon,’ var ursprungligen en translitteration av det grekiska ordet "aion".’ (G165)) och förblir mycket nära den i betydelse. Men det finns betydande skillnader, som vi kommer att diskutera mer i detalj i Bilaga A.
• Liknelsen i Matthew 22:2-14 tycks också vara fokuserad på sluttidshändelser, som beskriver en bröllopsbankett där de ursprungliga gästerna avvisas, tillsammans med någon som kom in på festen utan bröllopsplagg. (Eftersom detta var brukligt tillhandahålls av värden vid ingången, det antyder att han hade förkastat värdens generositet eller försökt smyga på något annat sätt.)
• Å andra sidan, Mat 25:14-30 berättar hur en lat tjänare också överlämnas till det yttre mörkret.
• Även om dessa avsnitt verkar syfta på samma plats, den sista 2 beskriva mycket olika omständigheter. Betyder detta att den lata tjänaren lider samma öde som den ogudaktige; eller är det möjligt att det slutliga resultatet blir annorlunda?

Läs vidare …

Fotnoter

1. Se, till exempel, Lev 19:9-10, Deut 16:11-14, Job 31:16-22, är 58:4-11[/x].
2. Dessa siffror motsvarar poster i Dictionary of Greek Words från Strong's Exhaustive Concordance av James Strong, S.T.D., LL.D.
3. 'Kaldeiska parafrasen om profeten Jesaja’ [av Jonathan b. Uzziel] tr. av C.W.H. Pauli, London Society's House, 1871, sid. 226. Allmän egendom. Tillgänglig från Google Böcker.